SO HOW DID IT GO?

Onsdagen den 11 Juni kl 09.00 hade jag min immigrant visa inteview på Amerikanska Ambassaden i Stockholm. Väl förberedd, med alla mina papper, fotoalbum etc, gav jag mig iväg i GOD tid innan intervjuen skulle vara. Jag beräknade att en halvtimme innan borde räcka. Tji fick jag.

Efter att ha hoppat av bussen vid Ambassaderna, bussen stannade framför Italienska ambassaden, så bytte jag till mina nya "sofistikerade" skor och promenade det korta avståndet till Amerikanska. OJ! var min första reaktion. Utanför byggnaden, man måste nämligen komma igenom en säkerhetskontroll för att ta sig in i Amerikanska ambassaden, så är det kö. Det är lång lång kö säkert på 20-25 personer. Okej tänkte jag, chillt, som stereotypisk svensk ställde jag mig längst bak i kön. Vilket jag inte borde ha gjort, men det insåg jag inte förrän långt senare.

Kön gick av bara snigelfarten. Ungefär en person kom in var femte minut, vilket med snabb huvudräkning gjorde att jag insåg att jag skulle komma försent till min intervju. Klockan tickade vidare och snart var klockan nio. Jag hade fortfarande säkert tio personer framför mig. Nu började jag nästan bli gråtfärdig. Jag skulle missa min intervjutid och jag skulle säkerligen bli hemskickad och ombokad för en ny intervju. HELVETES HELVETES HELVETES.

En timme senare står jag äntligen längst fram i kön. Uppmärksamma eEN TIMME SENARE, vilket innebär att klockan är halv 10. Jag vill bara gråta. Sedan råkar jag snegla på skylten längst fram i den kö jag stått och väntat; If you are applying for a non immigrant visa- stand here. Hjärnverksamheten börjar sakta ta form och jag sneglar på en skylt som står bredvid- vars kö är TOM; If you are applying for an immigrant visa - stand here. ÅH! ÄNNU MERA HELVETES. Jag har stått i fel kö hela den här tiden. Nu vill jag bara slå mig själv och gråta ännu mer. Hur klantig kan man vara? Men som stereotypisk "dum" svensk, ställer man sig som sagt alltid sist i kön, utan att ifrågasätta varför. Jag frågar bara VARFÖR?

Hursomhelst, säkerthetskontrollen går alldeles utomordentligt. Vakten är trevlig och lugnar ner mig genom att säga att allting är okej. När jag väl kommer fram dit jag ska, det känns ungefär som att stå och köa vid kundtjänst, och dessutom brydde sig ingen om att jag var försenad. Det var tydligen ändå köordning på hela skiten. Jag får prata med två personer- först en svensk kvinna som ser till att alla mina papper är iordning. Alla personer man pratar med står bakom skyddat glas, typ som på banken för det är både folk som väntar i samma rum där man få stå och prata. Sedan får jag sitta ner ytterligare i en halvtimme och vänta och sedan får jag äntligen prata med en amerikansk man. Detta är "intervjuen". Den tar ca 5 minuter och sen blir det ett CONGRATULATIONS- you will be granted your visa.

Dock kan jag inte riktigt vara glad än. Det saknades nämligen ett papper som ambassaden behövde för att jag ska få visumet hemskickat- ett adoptionsbevis. Så dom kräver ett domstolsbeslut på att jag är adopterad... dock har vi bara ett på indonesiska och svenska...

Fortfarande orolig att det kommer krångla.. hittills har jag ju inte haft turen på min sida :/

Wish me luck!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den har veckan ar det Halloween for hela slanten. Det firas overallt med Halloween prydnadssaker man kan kopa, Trick or Treat och Halloweenfester. Pa jobbet fick vi tilloch med kla ut oss.   Jag och Ryan ska aka till Ryans bror i Minneapolis imorgon ...

Hej hej alla mina bloggar-vanner!   Tankte bara informera er om min nya blogg: www.marli.blogg.se Dar kan ni folja mitt vardagsliv i USA tillsammans med Ryan.   Jag kommer naturligtvis behalla den har bloggen, men den kommer troligtvis inte uppdatera...

Nu har jag och Ryan antligen spikat ett brollopsdatum for 2009.   12 JUNI 2009 i Menomonee Falls, Wisconsin   Inbjudningar kan beraknas fram mot det nya aret!! Det ska bli fantastiskt roligt att fa planera det pa ratt satt den har gangen!   Mer info...

Vad har hant? Efter jag fatt mitt K3 visum och intrade till USA, what happened next? Sjalv tanke jag aldrig sa langt, tankte att allting antligen var over nu nar jag har fatt mitt visum, men sa var icke fallet.   Jag var inte alls forberedd pa denna ...

Hejsan, vad kul det ar att se att det fortfarande finns nagra fa liv darute som lyckas snubbla over min blogg. Kanns darfor som det ar dags att ge er en kort uppdatering om vad jag har haft for mig den senaste manaden.   Jag har nu varit i USA tillsa...