Oh I really hope so.  Jag är verkligen less, utöver less, på all denna väntan. Nu har jag väntat i 1 år på att få komma på den här intervjuen. Även om den är inom räckhåll nu, så känns det fortfarande som en evig väntan. Jag kommer nog inte ens få ro förrän jag har intervjuen bokad och klar. Endel dar känns det som om man kan övervinna allt, andra dar känns det som om man kommer explodera. Allt jag vill är ju bara att få vara tillsammans med Ryan. Att det ska vara så svårt!

Igår på jobbet hände en lite rolig grej, jag tar det som ett tecken från ovan. Jag hade precis gått med korgar och skulle gå och prata med en annan kassörska då jag ser något glimma till på golvet. Självklart, det här vet alla som känner mig, plockar jag upp myntet. "Många bäckar små......" Några kronor små blir ju tillslut många, men till min stora "glada" surprise så var det inte en svensk krona, inte heller en euro. Det var ett amerikanskt mynt. Och hur ofta hittar man det på golvet på Ica-Kvantum???

It's my turn this time... I'm next!